Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns.

Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att jag är gravid, så kan jag få lite kommentarer som; jag trodde han var på utlandstjänst osv. men jag har blivit ganska rapp i käften och påpekar att han faktiskt har haft leave också.

Ikväll beger han sig ner till Skövde där dom nu skall återsamlas alla som var ner, kul för dom.

Men jag känner återigen en saknad att få träffa dom människor som delat hans tid där nere, dom har ju trots allt sett och varit med om saker som är utöver det vanliga och då är det bra att ha folk man litear på som finns nära och jag hade velat vara en del av det för att öka min förståelse för saker och ting.

Men någon gång kanske även vi anhöriga kan få vara med på en kant också, vem vet det kanske blir i samma veva det blir fred på jorden ;)