Men allt som hänt här hemma så är jag slut och jag vet inte vad som finns kvar.

När jag satt här i förrgår nästintill panikslagen då min barnvakt till sonen avbokar dagen innan, men det e lungt tänkte jag jag kan gå på begravningen ändå, jag har en backup, men 10 minuter efter första avbokandet, så ringer nästa och avbokar, så där sitter jag och desperat försöker komma på en lösning. 

Precis då ringer Mannen.

Jag undrar om inte han har nån i åtanke som barnvakt, men får ett snabbt svar: Nä, jag har inte en aning....

Sur blev ju jag, han försökte inte ens och kastade ur mig:

- Nä det förstås du har ju inga sådanna problem, du behöver ju inte fixa barnvakt.

Och i sin tur blev han stött. J

ag fick honom självklart på bättre humör när jag svängde om i hur jag menade, men nu i efterhand så är jag fortfarande besviken, för jag hade, trots hur långt bort jag än är försökt fixat till det, men inte han.

Han inte behövt stöttat eller hjälpt till ett skit här hemma när han varit borta, det är jag bara jag som hållt ihop allt och jag har precis upptäckt det, så nu känner jag mig så sviken, hur tror han att det kommer att vara att komma hem? han har ju knappt en aning vad ansvar är längre, inte över familjen iallafall.

men en sak är säker, mitt stöttande är över, så länge jag inte får något tillbaks.

 Det var en kompis som ställde upp att ta hand om min son som tur var.

Men det är känslomässigt jobbigt att gå på en begravning, allra helst när det ä på en sån ung och fin människa, man börjar verkligen fundera över livet.

Har fastnat för en låt, If I Were A Boy med Beyonce, har extra fastnat för 2 delar i sången...

"When you lose the one you wanted
Cause he’s taken you for granted
And everything you had got destroyed"

  if i were a boy.....

"I’d put myself first
And make the rules as I go
Cause I know that she’d be faithful
Waitin’ for me to come home (to come home)

Det känns lite som man är träffad. 

Fy f-n vad jag längtar till Stockholm för att få höra hur andra mår och hur dom har det, som också är anhöriga, det ska bli ett stort nöje att träffa er och få höra era historier.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...