Igår var jag för arg för att skriva eften oker att jag läst artikeln i DN, så jag gör ett försök idag.

Att denna Anders nu påstår att han inte anställer hela familjer, det kan jag faktiskt köpa.

Men det är väl deras ansvar att se till att deras anställda får den bästa utbildningen och förberedelsen som man kan få, dessutom hjälp så att dom mår bättre och dt innebär ju även att dom skall slippa tänka på ev. problem i hemmet och även kunna vara förberedd på vad som dom kommer hem till, eller är det verkligen ok för dom anställda att tro att tiden stått still hemma,  att familjen lever som dom gjorde innan dom åkte?

Sen undrar ju jag hur denne person som sen kan påstå att man som anhörig även har ett ansvar!??

Hur kan han begära det när han inte vill något med oss anhöriga att göra?

Men visst ge mig den förbannade listan som han säkert sitter på som han tycker att vi ska ta ansvar för, skicka även den listan om ansvar som militärernas barn bör ha, hur dom skall ta sitt ansvar, tränga bort sin oro att pappa är i ett land där det pågår ett "krig".

Jag vet att det var ett gemensamt beslut att han skulle åka, men det var inget lätt beslut och jag förstod att det skulle bli tufft, men jag stöttade honom,

MEN i hopp om att förvaret skulle kunna ge stöd och råd i hur man hjälper sina barn i sin oförståelse och oro och hur man enklast hittar andra anhöriga och sist men inte minst, hur man får reda på information där nere ifrån innan det kommer ut i pressen. 

Vilken förbannade tjockskalle han är, tur att han inte är min granne...

Jag har lovat att släppa det här, för min mans skull i allafall 3 veckor, för vi ska ju flytta idag, så jag ska väl försöka det.

Vill bara tillägga, att när jag ringde hem på väg från Stockholm och undrade vad dom gjorde, då berättade han att han lagade met till barnen och diskade...? va, kunde jag lämna disk jag inte hann med och det var uppdiskat när jag kom? kändes konstigt, men otroligt uppskattande :)