I bland får jag svårt att andas, för varje ny sak som händer därnere där min man är, så känns det svårare att andas, en tryckande känsla som som kväver andningen och skapar panik.

Han har knappt varit där nere så länge, jag vet inte ens riktigt hur länge, jag tänker inte bakåt, bara framåt.

Men för varje nu otäck sak som händer, så skapar det mer panik om frågan, vad som skall hända härnäst.

När han ringer försvinner känslan och jag kan andas normalt igen, men så fort det händer nått nytt så kommer trycket igen, men det blir bara värre och värre för det ligger vilande, känslan förvinner nog aldrig riktigt, denna gången var det brand i campen, säkert ingen stor eller farlig, men för mig som inte var där, så känns den jobbig, allra helst när jag ännu inte hört något från honom, han vet att jag jobbar nätter, så han är rädd att väcka mig, är det därför han inte ringer eller är han ute på uppdrag, vad vet jag, jag är ju inte där, jag är ju bara här hemma med tårar på min kind och försöker att andas, men han kommer aldrig att få veta.......