Natten kom....

Hon vände och vred på sig, jag skyndade mig att kreppa spykoppen och nu kom det, hoon kräktes en heldel, så jag larmade på personalen, det var blod som kom, det tog ett tag innan dom kom och undertiden dom var där inne så kräktes hon igen, färskt blod. Jag försöker torka bort blodet runt munnen men det är så tjockt och trådigt så det kommer bara mer och mer. Sjuksystern skyndar ut för att larma bakjouren, tillbaks kommer hon med en medicin som skall ges sakta i nålen, som skall få blodet att tjockna till, men det gör så att man kan få blodtrycksfall och vi måste hela tiden ha kontakt med Rosa så hon inte blir för yr, det tog 40 minuter att ge den. Rosa kräktes igen, men denna gången var det inte färskt blod.

På morgonen efter hon fått sin medicin, voltaren, mådde hon mycket bättre, hon var hungrig och fick lov av läkaren att äta smörgås, men dom bestämde sig även att ta bort voltarenen, då det ger en benägenhet till att blöda, så hon skulle få citodon istället. Men hon hann äta 2 smörgåsar, hon åt även en halv portion med korv och mos till lunch och sen slutade voltarenen att verka, hon fick citodonen istället och hon åt inget mer den dagen efter lunch, hon drack inte speciellt mycket heller. Vi skulle få stanna en natt till eftersom hon kräktes blod under natten.

Det bestämdes att hon skulle få dropp under natten för att hon skulle få i sig tillräcklig vätska, dom sa att hon säkert skulle må bättre dagen efter.

På eftermiddagen hon Rosas pappa hem från Stockholm, som tur var för jag hade ingen barnvakt till min son, kunde inte passa in bättre. Jag har haft så fullt upp att jag inte ens känt av att han, min man inte varit i närheten. 

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...