Trota att det är skönt att ha honom hemma en längre tid, så väntar något värre. Han blir borta en längre tid och har vi tur, kommer han hem på leave om ungefär 2 månader, hoppas inget händer.

Varje gång jag tänker på det får jag ett tryck i bröstet och får svårt att andas.

Vi har börjat vant oss vid att bara få ha honom till låns bara på helgerna, men så får han vara hemma så länge för att bara "försvinna", inte för gott, men det känns så, det känns jobbigare att få ha honom hemma så länge, det känns som en falsk trygghet och sedan rycks mattan under fötterna bort.

Jag önskar att vi inte fanns hemma den kvällen han sätter sig i taxin på väg bort, för det är den tiden det är dax för barnen att gå och lägga sig, hela den hemska helgen är jag ledig från jobbet, det blir nog en jobbig helg fylld med tårar, funderingar, ensamhet och oro, för innan han kommit ordentligt på plats är det bara att vänta.

Det var ju meningen att dom skulle åka tidigare, så detta lov som kommer nu skulle vi åka söder ut och hälsa på hans sida av släkten, det var resan vi skulle ha gjort för att muntra upp oss själva. Men nu blir han hemma då, så han får följa med i stället, det blir ju jättemysigt att få bli en vanlig familj igen, för ett tag iallafall.

Vår dotter sa:

- Om pappa dör där nere, så är det ju mitt fel. Han frågade oss om det var ok att åka och jag sa att han fick det, så det är ju mitt fel för jag lät honom åka.

Det blev en lång pratstund efter det uttalandet.