Ja ha dax för lite uppdatering;

Ang. mitt nya jobb som jag ska börja, så kunde jag inte hålla tyst om det. Ganska snabbt på när han kom blev det mycket prat och jag nämnde att han lätt glömmer bort våra prroblem här hemma, han höll absolut inte med, då jag ifråga satte hur det gick hos min chef sist.

Han såg lite skamsen ut och sa att han hade tänkt att fråga men glömde bort det.

Jag sa till honom att det var just det jag menade, att han glömmer våra problem för att han inte lever i dom, men han har ändå svårt att hålla med mig, men jag tror och hoppas att han innerst inne förstår hur jag menar ändå.

Och förutom att jag  varit lite sjuk och fått gå på pencillin, så har det varit ganska lungt här hemma, händer inte så mycket.

Det jobbigaste tycker jag väl är att barnen tar lite avstånd från honom, det är alltid han som måste ta  initiativet vad gäller allt som har med dom att göra.

 I morse, ville dottern ringa en kompis, så hon frågade mig om det var ok, jag sa att hon kunde fråga pappa, men hon vågar inte, hon vill att jag ska fråga.  Sonen är likadan och när dom precis lärt sig att börja fråga, så åker han igen, för att komma tillbaks på ruta 1 igen inför nästa gång han kommer hem.

Sen kan man ju undra, behöver dom inte kliva upp på morgnen där nere?