Idag var det äntligen dax för min dotter att operera halsmandlarna och polypen bakom näsan.

Vi klev upp vid 05 på morgonen, för hon skulle duscha och vara ren innan vi kom till sjukhuset, vi kletade även på emla på lämpliga stickställen där hon skulle få sätta nål. Vi kom upp som beräknat till avdelningen klockan 07, det var flera barn som skulle göra operationen och vi blev tvåa på tur.

Klockan blev 08´45, då hon fick alvedon och fick sätta på sig sjukhus skjortan för att sakta men säkert rulla ner till Op.

Väl därnere fick vi träffa tre stycken killar( i omgångar)  från narkosen som var helt underbara, en av killarna satte nålen innan vi åkte in i själva salen, han var hur lugn som helst, så min dotter blev inte ens rädd, sen hade vi med oss en praktikant från barnavdelningen som skulle få vara med på operationen, så medan vi väntade lekte vi tre tillsammans ordleken, den där sista bokstaven skall bli ett nytt ord som första bokstav.

Strax innan klockan blev 10 var det dax, vi rullade in på salen, alla hade vi gröna mössor och gröna kläder, min dotter Rosa lades upp på Op bordet, hon var rädd men lugn, hon höll hela tiden min hand medan dom gav henne sömnmedel i nålen, när hon sakta somnade in rullade hennes tårar över hennes kind, av rädsla. Men allt gick bra. Hon fick även ha kvar sin kanin hos sig  när jag gick.

Jag blev visad vägen ut och visad vart jag skulle vänta efter jag fått samtalet, dom sa att det skulle ta upptill 45 minuter.

Jag passade på att gå och äta frukost,. Rosa hade ju fått fasta sedan 24´00 och jag ville undvika henne att fresta henne hon är ju trots allt bara 8 år.

Jag hade tyvärr sten koll på att jag gick därifrån 10´00, så gissa om jag var nervös när klockan varstarx innan 11 och jag inte fått hört något, visst dom ringde när klockan var 11,05 men dom sista 20 minuterna hade jag hunnit trott mycket hemskt och sedan att dessutom få sitta och vänta 10 minuter i väntrummet innan dom hämtade mig in till henne gjorde ju inte saken bättre, hon vaknade upp efter 1,30 timme, hon var faktiskt riktigt pigg, hon spottade lite blod, men det visste vi ju att det skulle vara så, sen fick vi komma upp på avdelningen, hon sov mest, tog väl sammanlagt 3 skedar glass, 3 skedar yougurt och en tredjedels festis under hela dagen, vi hörde hur grannen som gjort samma op kräktes en heldel, till oss sa dom att kräks hon inte nu så kommer det inte.

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...