Nu har det gått en vecka utan att jag hört  något, jag vet att dom är ute någonstans och att vi inte kunde höras på ett tag, men nu börjar det bli jobbigt, jag försöker skriva mail och uppdatera vad som händer här hemma, men tanken om att jag skulle glömma berätta något något som har betydelse här hemifrån känns jobbigt.

Någonting annat som känns jobbigt är ju att det har varit anhörighetsdag i helgen för anhöriga, men att åka 50 mil för att träffas ca:2 timmar har känts jobbigt, tänk om det hade funnits något närmare, det är inte det lättaste att ta sig till Livgardet härifrån när man har jobb och två barn, så jag tog mig aldrig i väg,  men nu känner jag mig ännu mer besviken då jag fick veta att dom hade kort på våra soldater där nerifrån, bilder som jag aldrig kommer att få se.

Jag försöker att få mig en bild av hur det ser ut och vad som händer där nere genom att följa olika bloggar på bland annat resedagboken men även på dom olika hemsidorna som försvaret har, men nu har vi börjat nedräkningen på hans första Leave, vi har ritat upp alla dagar det är kvar till hemkomst och där vi kan kryss i varje dag som närmar sig, precis som vi gör till jul, jag och barnen åker på en egen semester på en vecka innan han kommer hem, då ser vi till att komma hem, så vi kan umgås som en riktig familj, bara vi. tänk att jag kunde längta till att bara vara hemma på mna lediga dagar, det trodde jaag aldrig.

 

recnac

4 juni 2008 20:44

Hej tråkigt att du bor så långt borta och inte hade möjlighet att komma till anhörigträffen. Men det är skönt att läsa din blogg och känna igen sig i mycket du skriver. Fortsätt kämpa, nu har en hel månad gått och det börjar närma sig nu, att våra män kommer hem och är hos oss ett tag!
Många Kramar!

http://www.metrobloggen.se/8manader

 

Syster Yster

5 juni 2008 11:11

Hej, jag ska inte säga att jag vet hur det känns att ha en man på cnl för det har jag inte men jag har en bror som är därnere. Jag kan förstå känslan av att inte ha fått prata på en vecka och jag vet hur outhärdligt det kan vara. Jag pratade med min bror igår och det var skönt att bara höra hans röst, för jag är ju oxå en av dom som lus läser alla bloggar och resedagböcker. =) När det börjar att närma sig för den första leaven så känns det i magen det kan jag garantera för mig är det nere på en vecka nu =) . Mycket av det jag läser kan jag känna igen mig i, i hans "familj" som oxå går hemma och väntar. Men häng in där, för när dagarna börjar närma sig så är det både skönt och ändå oroande på något sätt, jag vet tex att min bror är grymt trött och skulle nog egentligen behöva att sova bort sina dagar hemma och bara ta det lugnt och hinna andas ut, men det går ju då inte när man har en familj hemma som bara väntar och längtar. Kram Syster yster...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...