Det går upp och det går ner, och just nu går det upp.

Jag har pecis fått semester, han har ringt och vi hann prata om mycket saker, så nu känner jag mig lugnare.

Jag och barnen kommer att åka i väg på semester och när vi kommer hem så kommer han hem, på så sätt har vi gjort lite kul innan han kommer och vi har inga krav när han kommer hem, annars blir jag lätt rastlös hemma.

När vi först fick veta att han skulle åka, så pratade vi mycket och det slutade med att vi köpte en katt, vi har inget annat husdjur och jag tänkte att en hund vore trevligt men en katt är mer självgående, så en katt flyttade hem till oss i september, de är bra för barnen att ha något att ty sig till när dom är arg på mig eller ledsen, nu när pappan är borta och det har funkat jättebra dom har även blivit duktigare att ta ansvar också.

Sen är jag väldigt tacksam för alla som skriver på resedagboken, ni berättar lite vad som händer där nere, även om min man inte håller på exakt lika som den som skriver, så känns det som man får vara en del av vad som händer där och även få se lite bilder.

Mest lycklig är jag väl för att dom efterlängtade breven till barnen har kommit fram och jag fick också ett, det visste jag inte om tidigare, på något konstigt sätt känns det som vi har kommit närmare varann genom denna prövning, jag känner mig mer säker på hans kärlek till mig och tvärtom, hoppas bara att han kan smälta in lika lätt trots att det blivit lite annorlunda här hemma, en del regler för barnen har ju ändrats och även jag, vi måste det för att vi lättast ska klara oss, mer fasta rutiner har det blivit, då vi tidigare har haft det ganska slappt då det gäller bla. tv, vart man äter maten, tider och sovrutiner, för tidigare har vi varit två som kan backa upp varann, nu vet barnen om att jag är ensam och det har blivit mer tjat, trots att jag kanske inte ger med mig, så fortsätter dom att tjata, så hårdare har jag nog blivit, men det har bara varit till en fördel, så igentligen undrar jag lite varför jag väntat så länge.