äntligen börjar det närma sig mindre stress.

I morgonbitti kommer barnflickan för sista gången på väldigt länge, vi kommer inte att behöva henne på 6 hela veckor.

Eftersom jag börjar tidigt på morgonen, 20 minuter innan dagis öppnar måste jag ta bussen till jobbet och att öppna tidigare på dagis gick inte, så våran dag ser ungefär ut såhär: 

05´10 min väckar klocka ringer, jag snoozar lite, kliver upp ca: 05´20, ställer mig i duschen och fixar sedan till mig, för att väcka barnen 05´50, dom får då kliva upp och klä på sig för 06´00 kommer barnflickan.

Jag åker till jobbet och hon lämnar sonen 07´15 på dagis och hinner lämna dottern på fritids 07´30 när dom öppnar ( det har blivit den största omställningen för oss nu när maken är borta, annars började han jobba ungefär 08´30)

Jag slutar jobbet 15´30 om jag jobbar dag, kommer till skolan 16´00 och till dagiset 16´30, är ungefär hemma 17´00.

Då är det ju dax för middag, lite lek, läxor osv. innan läggdax får barnen med min hjälp ta fram dom kläder dom ska ha på sig nästa morgon och sen börjar det om, vissa kvällar somnar dom inte förren 21´00 men ibland lyckas jag med 19´00, beror på deras humör och frågeställningar om pappan.

MEN, som sagt i morgon.... sen jobbar jag bara natten till lördag, då är barnen hos min mamma igen till lördag mitt på dagen, så hinner jag sova lite eftersom jag slutar jobba 07.

Sen har jag semester i 4 hela veckor och barnen får 2 extra veckor hos farmor och farfar, dessutom hinner ju mannen hem på leave mitt i vår semester, så nu börjar det närma sig mindre stress och snart får vi vara en familj igen iallafall för några dagar... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...