Nu har jag inte hört ifrån honom på 3 dagar, visst det kanske inte är lång tid, men det har inte varit så ofta på sista tiden, med varken mail eller telefon, det som blir jobbigt är att dom gånger han ringer blir så korta, han måste alltid gå tillslut, det är så mycket jag vill berätta.

Dessutom har det hänt en viktig sak på jobbet som jag absolut inte vill ta på varken mail eller telefon, så just nu är jag väl mest ledsen och rädd och längtar till att han skall komma hem och hålla om mig, men som det trofasta fru man är så sitter man väl och väntar och hoppas på att det skall ringa ett dolt nummer eller att det ska komma ett mail från honom, bara så jag kan få glömma min vardag för en stund....

 

recnac

13 juni 2008 21:05

Usch va jobbigt att ha nåt viktigt att vilja prata om och så sitter man där man sitter! Jag förstår dig och tänker på dig! Kram!!

http://www.metrobloggen.se/8manader

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...