Nu har han åkt, dt känns tufft, jag såg till och med han flygplan när jag låg i sängen och försökte somna om, det gjorde inte saken bättre.

När vi kramades en sista gång så kändes det som om det var sista gången för alltid och jag gråter inombords, men jag vill inte visa hur ledsen och orolig jag är, visst säger vi båda at vi kommer sakna varann, men inget mer.

Idag börja våran son skolan, han första dag, det är en stor sak för honom och hans pappa missar det, det märks på hans beteende att han tycker att det är jobbigt, han har blivit väldigt mammig igen och dottern har fått tillbaks sitt humör, allt började för 2 dagar sedan, men jag hoppas att det går över snabbare denna gång, nu är jsg förberedd, jag hoppas bara att jag har orken till det, jag har alldeles för mycket i mitt liv nu för att ha mycket ork till övers, men barnen går väl i första hand så... det ordnar sig alltid.

 

anki/barbakvinna

26 augusti 2008 18:45

Det är alltid värst första dagen, sen den andra så är det halv värst, sen går det smidigare men bra blir det när dom är tillbaka för det är då man känner sig hel..

Trots att dom alltid är lite förändrade för varje gång man möter dom igen. Men även vi förändras lite varje gång dom kommer hem. Det är det som gör att vi utvecklas och blir starka satan i gatan som militärfruar..
kram anki

http://blogg.aftonbladet.se/961

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...