I dag skall vi åka för att se vad barnens pappa/min man håller på med, vi kommer även träffa en tjej som också har barn, vars man också åker iväg. Det är skönt att ha någon som man har nått gemensamt med, någon att dela oron med. Hon berättar att hon gråter ofta, inte hela tiden men ibland, själv har jag inte gjort det än, men det kommer väl. Barnen ser iallafall fram emot att få komma dit, jag också förstås.

Det som jag tycker är jobbigast är att alla man känner verkar så medlidande, undrar hur det går och om han har åkt än, frågorna började 4 dagar in på hans utbildning, så det har varit jobbigt för jag får känslan av att dom inte bryr sig, utan det är ett lätt samtalsämne bara. Funderar på att skaffa en t-shirt där det står, Ja, vi lever än och han åker i slutat av april.

Det är marknad istan idag, barnen har precis blivit frisk, men jag är fortfarande sjuk, ont  huvudet och snorig, använder jag nässpray så svider det  näsan   så jag tror den skall explodera. Nä nu är jag less på det här.

Jag ska på marknaden, antingen blir jag bättre, eller så blir jag sämre, om inte annat så blir barnen glad att få komma ut, jag har fixat skjuss in iallafall.

Jaha då var det min tur då, snoret rinner och huvudet bankar...

jag tröstar mig med att se på Sex and the city och grays anatomi, när barnen somnar. Men så länge dom är sjuk så sover dom i min säng, eftersom dom har börjat hosta så dom nästan kroknar, men febern börjar iallafall försvinna :)

.. undra varför jag tog influensa sprutan? den verkar ju inte hjälpa, eller hade det blivit värre än såhär annars tro. Nä du blir det lite uppvärmade bad för att tina upp från frossan, sen blir det slö titta på disney channel.... börjar bli less på barnprogram, men lägger jag mig i ett annat rum så ropar dom bara...

Ja, nu har dom fått feber inatt, båda barnen, men det går ju feber och förskylning runt omkring här nu.

Jag som tyckte det vart jobbigt att vara ensam med barnen och en man som bara, än så länge kommer hem till helgerna.  Man sitter ju mycket ensam hemma på kvällarna, eftersom barnen är för små för att lämna själva.

Dom få barnvakter jag har vill jag inte utnyttja till mina nöjen utan mina måsten, när jag börjar tidigt på jobbet, jobbar helg och min man inte kommer hem, när jag måste på föräldrarmöten osv.

Men nu när dom är sjuk så kommer jag ju inte ut alls, inte ens kunna träffa mina arbetskamrater på jobbet, det känns tufft.

Men jag får väl utnyttja tillfället att städa lite då, det behövs verkligen. 

Sitter vid datorn och funderar.. skall jag bli en bloggare? vad skall jag skriva om? vad vill jag berätta? vill jag vara anonym? eller skall jag skriva om mina mörkaste hemligheter och hoppas att ingen jag känner läser detta? Tål att tänk på, vill nog lite av båda, men det vore skönt att slippa tänka innan man skriver, precis som jag tydligen lyckas göra när jag pratar..

Tycker om att se Playboy Madison, inte för det lättklädda, utan för de "enkla" vardags problemen tjejerna har, att få oroa sig om hur håret ser ut, vilket smink man skall ha osv. vore skönt attha det så, inte hela livet, utan bara för ett tag.