vaknade lite före alla här hemma så jag passar på att uppdatera.

Jag nu är han hemma, konstigt nog har vi det lite bättre än vad vi hade innan han åkte, inte lika mycket tjafs som små bagateller längre, annars kan jag inte sätta fingret på vad som är skillnad, jag har fått sett bilder där nere ifrån och det har varit en upplevelse. Visst är det jobbigt när han är borta även om det känns som om jag redan glömt hur jobbigt det är, men det blir jag snart varse om tyvärr.

Men jag märker att även han påverkas av saknaden, för vår semster tillsammans vill han tillbringa i hemmet och göra dagsutflykter istället för att åka bort, han vill hinna tillbringa dagarna så mycket som möjligt med mig och barnen och det känns ju skönt, kanske lite tråkigt tycker jag personligen,jag hade ju gärna velat åka till öland eller dyl som vi alltid gör varje år, men det är en ganska lätt uppoffring för hans skull, så jag säger inget utan låter han bestämma vad som känns bäst, det är ju trots allt han som åker bort sen ige, så jag är extra glad att vi hann med en tripp, jag och barnen innan han kom hem.

Första natten vi sov tillsammans vaknade han till och halv satte sig upp och bara stirrade på mig, första gången han gjorde det var när jag gick och lade mig och han redan somnat, andra gången när jag lade min arm på hans, visst han var väl "kvar" i landet men det skrämde skiten ur mig.

Men jag antar att dom inte är van med det längre, hihi.

Men det var den enda natten, nu är han hemma på rikigt. 

 

anki/barbakvinna

6 juli 2008 11:23

Min somnade i soffan första natten och vaknade dagen efter... *ler* Mycket sömn behövs.. det vet jag sen tidigare.. Men jag saknade hans närhet...

http://blogg.aftonbladet.se/961

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...