vaknade lite före alla här hemma så jag passar på att uppdatera.

Jag nu är han hemma, konstigt nog har vi det lite bättre än vad vi hade innan han åkte, inte lika mycket tjafs som små bagateller längre, annars kan jag inte sätta fingret på vad som är skillnad, jag har fått sett bilder där nere ifrån och det har varit en upplevelse. Visst är det jobbigt när han är borta även om det känns som om jag redan glömt hur jobbigt det är, men det blir jag snart varse om tyvärr.

Men jag märker att även han påverkas av saknaden, för vår semster tillsammans vill han tillbringa i hemmet och göra dagsutflykter istället för att åka bort, han vill hinna tillbringa dagarna så mycket som möjligt med mig och barnen och det känns ju skönt, kanske lite tråkigt tycker jag personligen,jag hade ju gärna velat åka till öland eller dyl som vi alltid gör varje år, men det är en ganska lätt uppoffring för hans skull, så jag säger inget utan låter han bestämma vad som känns bäst, det är ju trots allt han som åker bort sen ige, så jag är extra glad att vi hann med en tripp, jag och barnen innan han kom hem.

Första natten vi sov tillsammans vaknade han till och halv satte sig upp och bara stirrade på mig, första gången han gjorde det var när jag gick och lade mig och han redan somnat, andra gången när jag lade min arm på hans, visst han var väl "kvar" i landet men det skrämde skiten ur mig.

Men jag antar att dom inte är van med det längre, hihi.

Men det var den enda natten, nu är han hemma på rikigt.