Sitter på tåget hem, hem till ensamheten, har lämnat bort barnen för att dom skall få en längre semester, så nu återstår det jobb för mig, det är bara 5 dagar sedan han åkte tillbaks.

Längtan- ja

Lidande- nej

Jag har märkt att mitt saknande och längtande lär mig att prioritera mer, vad som jag tycker är viktigt för mig och jag har märkte att jag uppskattar honom mer än jag trodde.

Visst jag ljuger om jag säger att det inte är svårt ibland, men det får även mig att hitta mig själv mer, annars försvinner jag i vi, tänkandet.

Jag börjar känna mig mer stark, jag kan klara mig själv mer, jag har aldrig sett mig beroende av någon annan, men däremot så förvinner min vilja väldigt ofta i alla sammanhang, jag ger ofta med mig, jag tjafsar inte, det är inte hela världen att göra som andra vill, men nu när jag börjar hitta mig själv mer, så börjar jag bli mer krävande och mer bestämd vad som känns bra för mig.

Så jag börjar tro att lidande och längtan, allt sånt har en mening.

Och med dom tankarna kan jag våga säga att det är BARA 4 veckor tills vi ses igen.