När jag pratade med honom i telefonen i förrgår, så skulle han försöka ringa nästa dag, men han lyckades tydligen inte ringa igår och ännu värre känns det när han inte hört av sig idag heller,klockan är redan 00 där nu och senare än så brukar han inte ringa, nackdelen är att jag vet att dom åker ut i öknen i flera dagar och dom åker imorgon.

Brukar alltid uppskatta att få höra lite av honom innan dom åker, jag börjar känna att det är jobbigt att aldrig veta villket det sista samtalet blir innan dom åker iväg, trodde jag skulle hinna med ett till sen sist.

Jag vet ju med mig att jag följer nyheter och läser DN på internet (dom är duktig att uppdatera) mer när han är ute på uppdrag, då dom inte längre befinner sig på campen. Jag har ju ingen koll på var dom är, av säkerhets skäl, men själv känner jag mig mer förvirrad och mer orolig då det är självmordsbombare som dyker upp ibland och andra faror. Dom gånger längtar man på samtalet där han berättar att dom är tillbaks.

Märks även att "våra" problem på hemma planen är inte längre våra, utan dom är mina, för så snabbt jag nämner nått så kommer han med kommentaren att "det blir säkert bra, det ordnar sig" osv. vad hände med sympatin? Han har väl fullt upp med sitt. 

Nä nu ska jag sluta gnälla, jag tar mig friheten och går ut på en sväng efter jobbet i morgon( med undantag från hämtning av barn och middag hemma, sen ska jag ut en sväng) Så tacksam för min barnflicka som gör detta möjligt för mig.