Ja, äntligen har jag börjat rycka upp mig igen efter en svacka om självömkan.

Sist jag skrev var jag på väg hem, när jag väl kom hem så bäddade jag ner mig i soffan och bara tilltade på tv:n, där sov jag i 3 nätter, det är ju tur att jag hade jobbet att gå till på måndag eftermiddag, annars har jag väl legat kvar där än.

Förutom de tider jag har jobbat så jag har varit ner på stan och ätit lunch och shoppat dyra gardiner till hemmet.

Jag lagt kläderna i högar på golvet, det tog mig 3 dagar att öppna kylskåpet, en av dagarna åt jag jordnötsringar till middag, annars har jag överlevt på lunchen, tiden hemma jag endast tillbringat med att se tredje säsongen av Grey´s anatomy, många tårar blev det, men nu börjar jag bli bättre och börjar rycka upp mig, men det var skönt att få en "anledning" till att gråta, eftersom jag har varit på gränsen till gråt utan att riktigt förstå varför.

Det känns konstigt för när jag trodde att jag var så stark, då föll jag igen, det behövs inte så mycket för att det skall bli så.

Mannen har iallafall hunnit ringa flera dagar, inte riktigt alla dagar, men nästan, han ringde till och med till jobbet mitt för att berätta att dom skulle vara borta i flera dagar, så nu kommer telefonen vara tyst ett tag, iallafall ifrån honom.

Nedräkningen till Leavet ger jag upp då jag hellre föredrar att veta att det blir snart bara några veckor kvar, än att räkna dagarna, dom blir ju så många.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...