I går kväll satt jag och gick igen massa kort som jag framkallat den senaste tiden, då det slog mig att Mannen inte finns med alls.

När dottern fyllde år, när vi har varit på finlandsbåten, när vi var ute och grillade i februari osv.

I början var han ju bara borta på vardagarna, men hemma på helgerna, innan han åkte iväg och det har ju funkat relativt bra men när jag ser på alla korten så slår det mig hur mycket han verkligen går miste om och det värsta är att jag tror inte han inser det själv, han verkar tro att tiden står still här hemma när han inte är här.

Jag själv får samvetskval för att jag jobbar vissa dagar och helger som kanske är mer speciella tex. födelsedagar, jul och nyår, men jag kommer ju ändå hem samma dag och kan fira dom ändå, men det kan inte han.

Barnen växer och blir mer förståndiga, jag blir mer självständig, dessutom håller jag på att möblerar om för fulla muggar, mest troligtvis för att ha en hobby ett sätt att uppmuntra mig själv, så möblering och shopping på rea har blivit min hobby och tro det eller ej, men det dämpar ensamheten, alla fall för ett tag.

 

anki/barbakvinna

24 juli 2008 13:25

Jag tror att dom inte riktigt vet vad dom går misste om. Tiden går fort för dom när dom är iväg och dom får upplevelser. Tiden står inte stilla under deras tid borta utan massa saker händer. Barnen hinner nästan bli ett år äldre och ju äldre dom blir desto lättare blir det att dom åker iväg men desto svårare för dom att förstå att lilltjejen blivit stortjejen..

Där är samtalen per tel eller bilder viktiga och blogg är kanon..

http://blogg.aftonbladet.se/961

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...