Direktlänk till inlägg 28 juli 2008
När jag pratade med honom i telefonen i förrgår, så skulle han försöka ringa nästa dag, men han lyckades tydligen inte ringa igår och ännu värre känns det när han inte hört av sig idag heller,klockan är redan 00 där nu och senare än så brukar han inte ringa, nackdelen är att jag vet att dom åker ut i öknen i flera dagar och dom åker imorgon.
Brukar alltid uppskatta att få höra lite av honom innan dom åker, jag börjar känna att det är jobbigt att aldrig veta villket det sista samtalet blir innan dom åker iväg, trodde jag skulle hinna med ett till sen sist.
Jag vet ju med mig att jag följer nyheter och läser DN på internet (dom är duktig att uppdatera) mer när han är ute på uppdrag, då dom inte längre befinner sig på campen. Jag har ju ingen koll på var dom är, av säkerhets skäl, men själv känner jag mig mer förvirrad och mer orolig då det är självmordsbombare som dyker upp ibland och andra faror. Dom gånger längtar man på samtalet där han berättar att dom är tillbaks.
Märks även att "våra" problem på hemma planen är inte längre våra, utan dom är mina, för så snabbt jag nämner nått så kommer han med kommentaren att "det blir säkert bra, det ordnar sig" osv. vad hände med sympatin? Han har väl fullt upp med sitt.
Nä nu ska jag sluta gnälla, jag tar mig friheten och går ut på en sväng efter jobbet i morgon( med undantag från hämtning av barn och middag hemma, sen ska jag ut en sväng) Så tacksam för min barnflicka som gör detta möjligt för mig.
Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt. Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...
efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu. Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...
Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...
Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...
Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 | 9 |
10 |
11 |
12 |
13 | |||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 | 20 |
|||
21 | 22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 | |||
28 | 29 |
30 |
31 |
||||||
|