Förra söndagen skulle jag få träffa jouren på akuten för att se om min urinvägsinfektion fortfarande var kvar, då allt fortarande inte kändes ok, men får istället reda på att jag är gravid.

Lite snopen blev jag och fundersam när Mannen skulle få reda på detta, hur länge skulle det ta innan han hörde av sig så jag kunde berätta att vi skulle ha barn igen. Det är ju inte så att jag kan lyfta telefonen för att ringa och berätta, för jag anser inte att det är en akut sak, jag skulle nog minst behöva vara döende för att jag ska ringa ett sånt nummer.

Han ringde iallafall nån dag efter och jag fick berätta nyheten, tänk att jag skulle vara i ungefär 4 månaden när han kom hem för gott, konstigt men ändå spännande, jorden bara snurrade runt i huvudet på mig och det kändes som en hel ny värld öppnade sig.

Det nya jobbet började i tisdags eftermiddag och jag tog en fika med en kompis på stan innan, jag kände mig väldigt exhalterad med ett nytt jobb och att bli mamma pånytt, tänk om det var fel, jag kanske inte är gravid?

Så innan jag mötte min kompis så sprang jag på apoteket och köpte nya graviditetstest, jag tog dom två som fanns och medan vi fikade satt vi och väntade på ett blått streck och ett rosa sträck tillsammans och där fanns dom på båda testerna, ja jag var visst gravid coh med det i tankarna så gick jag till mitt nya jobb.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...