Idag  så kommer ju jorden gå under om man skall tro en massa forskare, klockan 09´00 återskapas Big bang, så det är väl bästa jag väntar med att lägga mig i badet för jag vill ju inte dö naken,jag har ju trots allt gått upp lite i vikt.

Undra hur många som låter sina barn stanna hemma från skolan idag, för om det verkligen skulle vara sant att jorden går under, borde man inte dö tillsammans då?  Hur många stannar hemma från jobbet idag, blir försäkringskassan ner ringda? eller struntar folk i att anmäla sig sjuk för det spelar ändå ingen roll.

Det skulle vara intressant av att se hur ett sådant här besked påverkar folk.

Själv tror jag inte riktigt på det men å andra sidan vad vet jag om forskning, jag hoppas att jag har rätt och låter min dotter vara kvar på skolan och om vi överlever dagen så får vi väl fira med efterätt.

Men det är väl kanske ett perfekt tillfälle att påminna alla om att säga saker som man aldrig vågat berätta för nån för att man är för blyg, passa på att skriva en lista: "om jag får leva så vill jag/ska jag"

finns det nån utbildning eller jobb som man har som dröm och inte uppfyllt, nu börjar klockan bli knapp och det är bara 20 minuter kvar och jag sitter vid datorn...

Nä jag ska väl iallafall få vara mätt om jag ska dö, så skriva igen får jag göra om jorden finns kvar.

Ha det så gott så kanske vi hörs igen.

Lycka till 

Nu väntar en weekend till huvudstaden till helgen, jag och barnen skall bara mysa, slippa laga frukost, ställa väckarklockan osv.

Håller nu bara tummarna att vi håller oss friska, vi har börjat bli lite krassliga, men det kanske stannar vid det, det ska bli så skönt att bara komma bort ifrån allt.

För ibland känns det som om allt negativt bara stuttsar emot mig, visst är det jobbigt när det händer men sen förtränger jag det, det blir lättare så.

Men det är väl därför man blir så trött ibland och därför man kan gråta lätt när man ser på film. 

Likadant när man hör från andra anhöriga, man kollar med varann hur ofta ens anhörig ringer och hur mycket presenter han kommer hem med.

Jag vet att alla inte har mobilen på därnere och min man är en av dom.

Så jag hör kanske inte av min man lika ofta som andra men jag hoppas och tror att han hör av sig när det finns tillfälle för det. 

Ang. presenter har jag sagt till honom att han inte behöver köpa nått till mig varje gång, det viktiga är att barnen får en liten sak.

Trots det så har jag ändå fått nått litet ändå, jag tycker det är jättegulligt, men jag vet dom fruar som får hur mycket saker som helst och dom som inte fått nått och det betyder inte att deras män älskar dom mindre för det, det ligger i känslorna inte i sakerna, för baksidan av att höra från andra anhöriga är att man jämför mycket med varann,

men sen finns det så mycket andra possitvia saker med att ha kontakt med andra anhöriga, oron och att leva i samma sits, men det osäkra delen kan säkert göra många flickvänner,pojkvänner, fruar och män osäkra på om deras man/fru/pojkvänner/flickvänner älskar dom lika mycket.

Men det är ingen tävling.