I fredags bokade jag min första tid till Mvc, men på kvällen började jag att blöda lite, jag blev lite orolig men vet att man kan blöda lite i en graviditet, men nu när helgen är över är tyvärr graviditeten likaså, jag började blöda mer och mer och mina små symtom jag hade fått har nu förvunnit och jag sitter nu och väntar på att Mvc skall öppna sin telefon tid så jag kan avboka tiden jag har fått hos dom, även detta meddelande till Mannen fick ju vänta, att inte kunna ringa när man har behov av det känns hemskt, jag visste inte vad jag skulle ta mig till och skrev därför ett mail till honom om det, jag ville inte börja berätta om det ifall det skulle ta honom tre dagar att ringa och därför bestämde jag mig att det fick bli ett mail, men en halvtimme senare ringde han ovetandes om mailet, så jag fick berätta om det på telefon istället och det kändes skönt att få göra det, tyvärr hade han inte så lång tid att tala i telefonen, men iallafall en liten stund.

Så utan kompisar och familj då alla är bortrest på olika saker allt från Cypern till Turkiet, just denna helg var alla tvungen att vara borta samtidigt och utan Mannen, så har jag och barnen bara varit hemma, jag har legat i sängen mest hela tiden med en stor dos av självömkan och barnen har spelat ett nytt Tv-spel, tillslut så behövde dom min hjälp med en ny bana och jag tappar bort mig i min sorg och far rakt in i tv-spels tänkande, under ett dygn hade jag glömt bort hur man skrattade och det kändes så skönt att mina barn fick mig att göra det igen.

Men allt känns så konstigt, det är som om jag aldrig var gravid, har jag drömt?

Nä inte riktigt, jag hittade graviditets testen i handväskan i morse det visade fortfarande possitivt på ett av dom som jag tog i tisdags och jag har ännu inte fått tag i Mvc för att avboka tiden, så nu känns det som om jag bor i en torktummlare, men snart hoppas jag att det är ett minne blott.