Direktlänk till inlägg 10 september 2008
Nu väntar en weekend till huvudstaden till helgen, jag och barnen skall bara mysa, slippa laga frukost, ställa väckarklockan osv.
Håller nu bara tummarna att vi håller oss friska, vi har börjat bli lite krassliga, men det kanske stannar vid det, det ska bli så skönt att bara komma bort ifrån allt.
För ibland känns det som om allt negativt bara stuttsar emot mig, visst är det jobbigt när det händer men sen förtränger jag det, det blir lättare så.
Men det är väl därför man blir så trött ibland och därför man kan gråta lätt när man ser på film.
Likadant när man hör från andra anhöriga, man kollar med varann hur ofta ens anhörig ringer och hur mycket presenter han kommer hem med.
Jag vet att alla inte har mobilen på därnere och min man är en av dom.
Så jag hör kanske inte av min man lika ofta som andra men jag hoppas och tror att han hör av sig när det finns tillfälle för det.
Ang. presenter har jag sagt till honom att han inte behöver köpa nått till mig varje gång, det viktiga är att barnen får en liten sak.
Trots det så har jag ändå fått nått litet ändå, jag tycker det är jättegulligt, men jag vet dom fruar som får hur mycket saker som helst och dom som inte fått nått och det betyder inte att deras män älskar dom mindre för det, det ligger i känslorna inte i sakerna, för baksidan av att höra från andra anhöriga är att man jämför mycket med varann,
men sen finns det så mycket andra possitvia saker med att ha kontakt med andra anhöriga, oron och att leva i samma sits, men det osäkra delen kan säkert göra många flickvänner,pojkvänner, fruar och män osäkra på om deras man/fru/pojkvänner/flickvänner älskar dom lika mycket.
Men det är ingen tävling.
Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt. Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...
efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu. Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...
Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...
Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...
Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 |
6 |
7 |
|||
8 | 9 |
10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 | 16 |
17 | 18 |
19 |
20 |
21 | |||
22 | 23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 | ||||||||
|