Idag på jobbet så fick jag en kram av en tant som jag hade hjälpt, det var då som jag kände hur mycket jag saknar kroppskontakt och värme från en annan människa, visst jag saknar väl den mer intima delen också, men just värmen från en annan människa, att kunna krypa in i Mannens armar för trygghet eller bara värme saknar jag så otroligt mycket, jag har inte känt det tidigare, men när hon gav mig den där kramen så började jag nästan att gråta för det var så längesedan någon höll om en på det sättet och när jag sedan gick därifrån så kände jag mig tom och ensammare än förut, både psykiskt och fysiskt.

Visst jag har barn, men det är inte samma sak när man får springa och jaga efter en kram...

Jag är inte en sån person som i vanliga fall brukar krama mina kompisar men nu ligger dom snart risigt till  :) 

 

anki/barbakvinna

17 september 2008 22:00

*Ler* för jag var på yoga igår och då kom instuktören på slutet och la sina händer på mina fötter som stod rätt upp och inte var tillräckligt avslappnade och dom var så varma hennes händer att jag tänkte. *kan du hålla en stund i dom* men det gjorde jag inte så klart för då hade hon nog blivit skraj. Men skönt var det.
*P* brukar hålla i mina fötter när vi kollar på tv så därför var det nog längtan och just precis det där med kroppskontakt.
kram anki

http://blogg.aftonbladet.se/961

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...