Känns inte som jag hinner det jag vill, jag hann packa några fler lådor igår, det blev väl iallafall 3 säckar och 5 lådor, men tankarna går ofta till min bror och undran om hur han har det.

Jag har berättat för honom att jag finns här om och när han behöver mig, min mamma skickar sms dagligen till honom men får bara till svar att han inte orkar just nu.

Han är hos sin x-flickväns mamma, dom har haft bra kontakt hela tiden, han åkte till henne dagen efter olyckan och ville stanna där ett tag och jag antar och hoppas  att dom tröstar och tar han om varann. Hon är ju ensamstående och hade bara en dotter.

Det finns ju inte så mycket jag kan göra, jag måste försöka koncentrera mig på min packning för idag är den sista lediga dagen innan jag jobbar fem dagar i rad. Men Mannen räknar med att jag ska hinna packa allt, med alla känslor som finns nu, så känner jag mig besviken hur han kan tro att jag skall hinna packa allt, det är ju inte som om barnen fixar sin mat själv eller diskar och tvättar själva, hade hoppas att nån av mina kompisar hade lite tid att kunna hjälpa till men alla var helt plötsligt så upptagna, så nu ska jag väl kasta i mig lite frukost och fortsätta packa själv. Tur att jag kan köra med barnen lite grann iallafall.