I fredags bokade jag min första tid till Mvc, men på kvällen började jag att blöda lite, jag blev lite orolig men vet att man kan blöda lite i en graviditet, men nu när helgen är över är tyvärr graviditeten likaså, jag började blöda mer och mer och mina små symtom jag hade fått har nu förvunnit och jag sitter nu och väntar på att Mvc skall öppna sin telefon tid så jag kan avboka tiden jag har fått hos dom, även detta meddelande till Mannen fick ju vänta, att inte kunna ringa när man har behov av det känns hemskt, jag visste inte vad jag skulle ta mig till och skrev därför ett mail till honom om det, jag ville inte börja berätta om det ifall det skulle ta honom tre dagar att ringa och därför bestämde jag mig att det fick bli ett mail, men en halvtimme senare ringde han ovetandes om mailet, så jag fick berätta om det på telefon istället och det kändes skönt att få göra det, tyvärr hade han inte så lång tid att tala i telefonen, men iallafall en liten stund.

Så utan kompisar och familj då alla är bortrest på olika saker allt från Cypern till Turkiet, just denna helg var alla tvungen att vara borta samtidigt och utan Mannen, så har jag och barnen bara varit hemma, jag har legat i sängen mest hela tiden med en stor dos av självömkan och barnen har spelat ett nytt Tv-spel, tillslut så behövde dom min hjälp med en ny bana och jag tappar bort mig i min sorg och far rakt in i tv-spels tänkande, under ett dygn hade jag glömt bort hur man skrattade och det kändes så skönt att mina barn fick mig att göra det igen.

Men allt känns så konstigt, det är som om jag aldrig var gravid, har jag drömt?

Nä inte riktigt, jag hittade graviditets testen i handväskan i morse det visade fortfarande possitivt på ett av dom som jag tog i tisdags och jag har ännu inte fått tag i Mvc för att avboka tiden, så nu känns det som om jag bor i en torktummlare, men snart hoppas jag att det är ett minne blott. 

Fel trosor, fel byxor och fel strumpor, så började dottern sina ord i morse, allt jag gjorde var fel. 

Det har varit en strulig och förvirrande dag på jobbet, sonen skulle på synundersökning och efter den tänkte jag att vi kunde lyxa till det med att köpa hem nått gott fika från nått konditori, men eftersom jag vill vara snäll, eller rättare sagt dum så slutade det med att vi var runt på alla fik i hela stan, eller iallafall 5 st för att vi skulle hitta någonting allihop, men ju längre tiden gick desto grinigare och hungrigare blev vi, så det slutade med ett kakpaket på hemköp som vi ska fika i morgon, så gick vi på Mc donalds istället, alla blev glada och nöjda.

Redan när synundersökningen var över fick dottern reda på vad vi skulle äta till middag och hon började gråta och klaga, så hon blev ju förstås nöjd när det blev McD istället.

Men sen påväg hem började det igen, vi blev tvungna att hämta cykeln vid skolan och cykelhjälmen satt lite fel, då började hon gråta och skrek att det var mitt fel, allt var mitt fel tack vare hennes beteende som höll på ett  bra tag med olika anklagelser så slutade det med att hon inte fick nyckeln hem för att gå in innan vi hann gå hem, det tar ca: 5 minuter att komma efter, så hon blev ju självklart arg för det också, så när jag kommer hemåt, så har hon slängt cykeln vid sidan om och satt och grät i trappen för hon höll ju på att kissa på sig, så återigen hittade hon en orsak till att allt blev mitt fel....

Förra söndagen skulle jag få träffa jouren på akuten för att se om min urinvägsinfektion fortfarande var kvar, då allt fortarande inte kändes ok, men får istället reda på att jag är gravid.

Lite snopen blev jag och fundersam när Mannen skulle få reda på detta, hur länge skulle det ta innan han hörde av sig så jag kunde berätta att vi skulle ha barn igen. Det är ju inte så att jag kan lyfta telefonen för att ringa och berätta, för jag anser inte att det är en akut sak, jag skulle nog minst behöva vara döende för att jag ska ringa ett sånt nummer.

Han ringde iallafall nån dag efter och jag fick berätta nyheten, tänk att jag skulle vara i ungefär 4 månaden när han kom hem för gott, konstigt men ändå spännande, jorden bara snurrade runt i huvudet på mig och det kändes som en hel ny värld öppnade sig.

Det nya jobbet började i tisdags eftermiddag och jag tog en fika med en kompis på stan innan, jag kände mig väldigt exhalterad med ett nytt jobb och att bli mamma pånytt, tänk om det var fel, jag kanske inte är gravid?

Så innan jag mötte min kompis så sprang jag på apoteket och köpte nya graviditetstest, jag tog dom två som fanns och medan vi fikade satt vi och väntade på ett blått streck och ett rosa sträck tillsammans och där fanns dom på båda testerna, ja jag var visst gravid coh med det i tankarna så gick jag till mitt nya jobb.

Ett nytt jobb, blir nästan som ett nytt liv, allt funkar bra.

Dessvärre har jag fått en släng av barnen hur lite dom uppskattar att jag lämnar bort dom till deras mormor när jag jobbar, dom vill att jag ska sluta jobba, min dotter vill att jag ska bli kändis istället, hon vet bara inte hur än :)

Så ikväll så beställde vi hem pizza och kebab och hade en kväll tillsammans framför tv:n, på en onsdag!!

Men nu känner dom sig bättre och jag slipper mitt samvetskval iallafall för en stund.

Och som tur är, så är dottern ändå lite glad, för hon har fått sin första pojkvän, tänk vad hennes pappa missar... dom blir stor så snabbt.

I morgon har jag sista arbetsdagen för veckan, ska bli skönt att få nån dag ledigt, det börjar bli lite fullt på hårdisken i huvudet just nu.