Jag vet att det finns curlingföräldrar, men jag tror jag har fått curlingbarn, det verkar så iallafall när dom pratar om sin pappa, han gör aldrig fel..

Dom skyddar honom i vått och tort.

ex. vår son tycker bara att det är ok att döda ett djur om man jobbar med det, så när pappa var ute i skogen och jagade förra året med barnens morfar och sköt ett rådjur så var det morfars fel att det blev så, för det var ju han som ville jaga...

lite gulligt är det ju förstås, men jag visste inte att det fanns curlingbarn.

Men nu är det bara en dag kvar tills han kommer hem på leave och vi är längtansfulla allihop, även killarna där borta har stor hemlängtan nu, det är det sista leavet han får nu, för nästa gång kommer han hem för gott. Men någonting får mig att tro att denna gång kommer att bli den längsta. Tidigare så har jag vetat att det är lång tid kvar och visst har det gått undan, men det har inte varit så lätt alla gånger, men nu när jag vet att det är ca: 8 veckor kvar tills han kommer hem, så vet jag att det "bara" är 2 månader och därför kommer dom att kännas långsamma, det kommer ju vara runt lucia då ju, kanske fullt med snö och julklapps shoppningen är mot sitt slut... herregud det är ju jag som måste ta hand om den!!

När han kommer hem den gången så börjar verkligheten igen och den skrämmer mig lite, för hur har jag ändrats och hur är han, dom gånger han är hemma på leave är inte på riktigt, inte för oss iallafall, tror jag.

Vi har inte bråkat nått, utan båda är väldigt förstående, hjälpsamma med varann och det känns som man är lite nyförälskade, men tänk om vi börjar gå varann på nerverna när han är hemma för gott, det tar ju ett tag att vänja sig att vara runt varann.

Jag har ju sett till att tvätten är upptvättad när han kommer hem, det är uppstädat och maten är till viss del förberedd, jag har haft semester dom tidigare gånger han kommit hem, men denna gång kommer jag att jobba på som vanligt och han är inte van att "sköta"hemmet och barnen själv längre, med våra små rutiner som jag inte ens tänkt på att vi har skapat,

han backar en hel del i önskan om mat och aktiviteter när han är hemma på leave, men hur är han sen.

Det känns tokigt att börja oroa sig för något som inte finns, för vem vet, vi kanske lever på rosa små moln till vardags efter han kommit hem för gott också och inte bara under ett leave.