Jag satt och funderade på att göra en sammanfattning på hur det har varit från dag 1 och jag satt inte jag låg, men hur som helst, så jag började läsa mina första inlägg i bloggen, tänk vad man glömmer och förtränger snabbt, att det var så jobbigt redan från början, jag vet inte riktigt om det blivit bättre eller sämre med tiden, för tiden har flytit ihop. Jag blev slutkörd ganska tidigt och jag tror inte det har slutat, jag är så less och slut, det känns som om jag har tappat gnistan, i mellanåt kommer den tillbaks och då hittar jag oftast på nått med barnen och avslutar dom dagarna med uppstädning så jag blir helt slut ändå i slutändan, men ikväll när jag blev medveten om det så hoppas jag att jag orkar göra nått åt det, för det försvinner nog inte av sig självt ochom jag verkligen tänker efter så tror jag bestämt att dom dagarna som jag får gnistan, är dom dagarna Mannen ringer.

Just nu är jag så trött och less på allt, jag var ca: 5 sekunder ifrån att boka in en sista minuten tidigare idag, jag hittade en ganska billig resa för mig och barnen i 5 dagar, jag tänkte att det räcker, vi skiter i skolan och jobbet och bara åker, jag sa till min syster att får vi inte ledigt så sjuk anmäler jag barnen och om personalen undrade senare varför barnen pratade om spanien, så kunde jag skylla på att dom hade hög feber och måste hallucinerat, jag sa det som ett skämt till min syster, men ändå önskade endel av mig att vi bara kunde åka iväg från allt, under tiden som jag kollade hur vi skulle ta oss till arlanda, där flyget gick ifrån, så hann det bli uppbokat.

Tur var väl kanske det nu i efterhand, resan var ju trots allt i morgonbitti...

det slutade med mat på McD och en varsin hyrfilm istället.

Inte lika varmt men betydligt billigare. 

Än sålänge är det lungt, hemskt att säga, men jag har knappt känt av att jag blivit ensam igen, det är alldeles för mycket som pågår runt omkring mig just nu.

Igår när jag var på jobbet hade jag fått ett sms från Mannen att där dom  mellan landade var det 30 grader varm och att dom precis badat i utomhus polen.

Jag tror aldrig jag har varit så avundsjuk just då, i hela mitt liv, så när han ringde på kvällen för att berätta att han kommit fram, så förklarade jag lite skämtsamt att ska han komma med sådan meddelanden så behöver han inte komma hem, för vissa saker kan man behålla för sig själv och självklart trodde han att det var ett skämt.

Men jag blev väldigt sugen på att ta med barnen (dom har ju lite svårt att klara sig hemma själv) och ta en sista minuten bara ett par dagar till värmen, för nu är det allt grått här hemma.

Jag är ledig denna helg och ska försöka hitta på nått kul, dessvärre fick vi en inbjudan till söndag, där hela dotterns klass med föräldrar och syskon skall ha en utmaning, barnen mot föräldrar i spökboll, innebandy och hinderbana, barnen vill ju så gärna gå och jag bara gruvar mig, för då måste jag komma tillbaks till verkligheten med alla frågor ang. Mannen, dessutom tycker ju barnen att det är tråkigt att deras pappa inte kan vara med eftersom det mest är pappor som spelar med barnen, så det känns som jag måste bita i det sura äpplet och trava dit ändå.

Men nu ska jag väl förtränga det tills på söndag så den oron inte förstör resten av helgen.