Mina tankar om hur allt är svänger mycket, ibland blir jag arg för det känns inte som om han bryr sig hur vi mår, men ibland så känns det som om vi fixar det här, utan problem. (lite extra när jag lyckades fixa dotterns cykel helt själv)

När jag tycker att det känns jobbigt så är jag den som tyvärr har väldigt svårt att sätta mig och ringa till en okänd person som jag inte ser, inte känner osv. för att berätta om hur jag mår.

I alla tider är jag den som lyssnar när kompisar, familjemedlemmar har det jobbigt. Så därför är jag glad att jag kom på det här sättet att få ut mina känslor. Jag önskar att jag kanske kunde ringa om det var jobbigt, men jag hittar alltid ursäkter till att inte "hinna" göra det och varför vet jag väl kanske inte.

Hur som helst, för att komma till saken, så vill jag tacka alla er som läser denna blogg, för tack vare er så vet jag att vi är fler som känner lika ibland, att vi är fler som finns där ute och blir arga, oroar oss och som kanske börjar känna oss mer självständiga, jag gick igenom allla kommentarerna igår och kände mig väldigt glad... tänk att jag är inte ensam, och när jag vaknade i morse så kände jag mig starkare 

Sköt om er och tack.