Igår var det dax..

Det kändes som om jag skulle på en första date med någon som jag varit länge förälskad i, hur ser jag ut i håret, har jag rätt kläder på mig, hoppas jag inte har nått mellan tänderna.. jag var helt enkelt 14 år igen.

För denna gång, var det bara jag som skulle möta honom vid bussen, barnen var i skolan, så dom skulle vi hämta tillsammans och dom andra gångerna så har dom varit med, så då har jag haft fullt upp med deras nervositet och glädje, men nu var det första gången ensam för mig.

Aningen illamående av nervositet men lycklig.. tankarna gick runt och det kändes som bussen aldrig skulle komma när jag stod där och väntade.

Det var en konstig känsla att få efter 11 år tillsammans, men nu när den är över så är jag glad att fortfarande kunna känna så, då har man inte tagit varann för givet helt och hållet iallafall.