Det är så mörkt ute och jag blir så trött, om jag kunde  skulle jag nog somna före barnen på kvällarna. Det är ju alldeles mörkt när jag åker till jobbet och lika mörkt när jag kommer och ska hämta barnen på fritids och den tiden det är ljust då är jag inne och jobbar, ironiskt.

Igår på jobbet hade jag svårt att släppa tanken från Mannen då vi hade en patient som kom från det landet Mannen är i, hennes man, son, faster, syster hade blivit mördade framför hennes ögon.

Hon fick själv en armbruten och fick sy 14 stygn i huvudet, det hände för 4 år sedan och sen kom hon hit, jag berättade aldrig om min situation men hon var duktig på att berätta om hennes liv, det var väldigt intressant att höra men ändå så overkligt att veta att Mannen är där.

Jag fick henne som patient för att en av mina kollegor tyckte att jag kan ju sånt där... språket osv..!!?? ja, man slutar ju aldrig att chockas över andras idioti. Trots att det kändes ganska obehagligt att sköta henne, så blev det tillslut väldigt intressant.

Jag hör av Mannen ungefär var  tredjedag nu.

Han kommer att komma till Sverige för gått och det blir tidigare än vad vi räknat med, så när jag träffar invidzonen i Stockholm, så är han i Stockholm och kommer att åka hem hit. Känns konstigt, men jag vet ju iallafall vart jag har honom, någon inbjudan till medaljutdelning har ju ändå inte kommit än och det är ju bara lite mindre än 4 veckor kvar, så jag vet ju inte ens om man är välkommen. 

Men jag har inte börjat våga på mig någon nedräkning, inte än. 

 

anki/barbakvinna

5 november 2008 18:03

Jag har inte heller sett nåt papper om medaljutdelning osv. *P* kommer hem den 5:e dec..

Jag kommer oxå till stockholm för invidzonen inget kan få mig att boka om det. Ser verkligen fram mot att få åka iväg och äntligen få träffa andra som vet hur det är.

Det ska bli en jättetrevlig upplevelse känns det som.. Tänk jag har pratat och berättat för polarna flera ggr så jag går nog på repeat att jag ska iväg.

http://blogg.aftonbladet.se/961

 

cecilia

5 november 2008 20:36

jag ser också jättefram emot det, har redan bokat biljett, skulle nästan kunna åka ner dit nu och bara vänta på att alla andra ska komma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...