Igår var det dax..

Det kändes som om jag skulle på en första date med någon som jag varit länge förälskad i, hur ser jag ut i håret, har jag rätt kläder på mig, hoppas jag inte har nått mellan tänderna.. jag var helt enkelt 14 år igen.

För denna gång, var det bara jag som skulle möta honom vid bussen, barnen var i skolan, så dom skulle vi hämta tillsammans och dom andra gångerna så har dom varit med, så då har jag haft fullt upp med deras nervositet och glädje, men nu var det första gången ensam för mig.

Aningen illamående av nervositet men lycklig.. tankarna gick runt och det kändes som bussen aldrig skulle komma när jag stod där och väntade.

Det var en konstig känsla att få efter 11 år tillsammans, men nu när den är över så är jag glad att fortfarande kunna känna så, då har man inte tagit varann för givet helt och hållet iallafall.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...