Mina tankar om hur allt är svänger mycket, ibland blir jag arg för det känns inte som om han bryr sig hur vi mår, men ibland så känns det som om vi fixar det här, utan problem. (lite extra när jag lyckades fixa dotterns cykel helt själv)

När jag tycker att det känns jobbigt så är jag den som tyvärr har väldigt svårt att sätta mig och ringa till en okänd person som jag inte ser, inte känner osv. för att berätta om hur jag mår.

I alla tider är jag den som lyssnar när kompisar, familjemedlemmar har det jobbigt. Så därför är jag glad att jag kom på det här sättet att få ut mina känslor. Jag önskar att jag kanske kunde ringa om det var jobbigt, men jag hittar alltid ursäkter till att inte "hinna" göra det och varför vet jag väl kanske inte.

Hur som helst, för att komma till saken, så vill jag tacka alla er som läser denna blogg, för tack vare er så vet jag att vi är fler som känner lika ibland, att vi är fler som finns där ute och blir arga, oroar oss och som kanske börjar känna oss mer självständiga, jag gick igenom allla kommentarerna igår och kände mig väldigt glad... tänk att jag är inte ensam, och när jag vaknade i morse så kände jag mig starkare 

Sköt om er och tack. 

 

E

6 oktober 2008 17:39

Jag vill tacka Dig för att Du sätter ord på det jag känner!!! Jag kommenterar inte alltid, men läser dina tankar och känner igen mig! Så tack ska Du ha för att du skriver!

Njut av tiden med gubben! Det ska jag snart göra (om någon vecka...)

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...