Jaha då var det dax igen, för en sista omgång, det känns nästan som om jag kliver in i ringen för en boxningsmatch.

Han har nu åkt tillbaks, jag var så pirrig när vi skulle mötas då han skulle kliva av bussen och allt kändes så bra, men det var en sak som inte ingick i min planering, han blev förkyld....

lite feber, oni i halsen osv.

Jag som hade tänkt mig lite hjälp här på hemma fronten, men istället för hjälp hade jag istället 3 barn hemma.

Han blev ju som tur var frisk sista dagarna och har hjälpt till endel, men någon sovmorgon har jag fortfarande inte fått (jag har ju jobbat endel också)

Barnen är glada och mycket medvetna om att nästa gång han kommer hem så blir det för gott, så dom har börjat med sin nedräkning redan.

Medaljutdelningen verkar utebli för min del, osäkra datum, ändrade datum har gjort att det ser ut som om jag jobbar då dom kommer till Stockholm, trots att jag lagt ledigt flera dagar, då vi trodde det var först, jag tycker det är väldigt tråkigt att det skall vara så svårt att kunna planera när den skall vara, men å andra sidan så kanske det inte är meningen att anhöriga ska få bli lite extra stolt och få se sina soldater så medaljen som dom förtjänar och blir lite extra stolta för. vad vet jag.

Ljuset och glädjen i höst/vinter mörkret är invidzonen, jag är så tacksam för att vi som är med och vill lägga oss i boken som skrivs av anhöriga skall träffas i Stockholm, det skall bli kul, att äntligen få träffa andra som sitter i samma sits. Dessutom är det skönt med några som vet hur man planerar i god tid.

Kan även tillägga och tipsa om att jag såg att soldathems förbundet har kommit ut med en tidning, Kornet som man kan beställa om man vill på:

http://www.soldathem.org/kornet.4.11e321491179eaa6008800011419.html

temat är: anhöriga till soldater i utlandsstyrkan. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...