Än sålänge är det lungt, hemskt att säga, men jag har knappt känt av att jag blivit ensam igen, det är alldeles för mycket som pågår runt omkring mig just nu.

Igår när jag var på jobbet hade jag fått ett sms från Mannen att där dom  mellan landade var det 30 grader varm och att dom precis badat i utomhus polen.

Jag tror aldrig jag har varit så avundsjuk just då, i hela mitt liv, så när han ringde på kvällen för att berätta att han kommit fram, så förklarade jag lite skämtsamt att ska han komma med sådan meddelanden så behöver han inte komma hem, för vissa saker kan man behålla för sig själv och självklart trodde han att det var ett skämt.

Men jag blev väldigt sugen på att ta med barnen (dom har ju lite svårt att klara sig hemma själv) och ta en sista minuten bara ett par dagar till värmen, för nu är det allt grått här hemma.

Jag är ledig denna helg och ska försöka hitta på nått kul, dessvärre fick vi en inbjudan till söndag, där hela dotterns klass med föräldrar och syskon skall ha en utmaning, barnen mot föräldrar i spökboll, innebandy och hinderbana, barnen vill ju så gärna gå och jag bara gruvar mig, för då måste jag komma tillbaks till verkligheten med alla frågor ang. Mannen, dessutom tycker ju barnen att det är tråkigt att deras pappa inte kan vara med eftersom det mest är pappor som spelar med barnen, så det känns som jag måste bita i det sura äpplet och trava dit ändå.

Men nu ska jag väl förtränga det tills på söndag så den oron inte förstör resten av helgen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...