Jag satt och funderade på att göra en sammanfattning på hur det har varit från dag 1 och jag satt inte jag låg, men hur som helst, så jag började läsa mina första inlägg i bloggen, tänk vad man glömmer och förtränger snabbt, att det var så jobbigt redan från början, jag vet inte riktigt om det blivit bättre eller sämre med tiden, för tiden har flytit ihop. Jag blev slutkörd ganska tidigt och jag tror inte det har slutat, jag är så less och slut, det känns som om jag har tappat gnistan, i mellanåt kommer den tillbaks och då hittar jag oftast på nått med barnen och avslutar dom dagarna med uppstädning så jag blir helt slut ändå i slutändan, men ikväll när jag blev medveten om det så hoppas jag att jag orkar göra nått åt det, för det försvinner nog inte av sig självt ochom jag verkligen tänker efter så tror jag bestämt att dom dagarna som jag får gnistan, är dom dagarna Mannen ringer.

Just nu är jag så trött och less på allt, jag var ca: 5 sekunder ifrån att boka in en sista minuten tidigare idag, jag hittade en ganska billig resa för mig och barnen i 5 dagar, jag tänkte att det räcker, vi skiter i skolan och jobbet och bara åker, jag sa till min syster att får vi inte ledigt så sjuk anmäler jag barnen och om personalen undrade senare varför barnen pratade om spanien, så kunde jag skylla på att dom hade hög feber och måste hallucinerat, jag sa det som ett skämt till min syster, men ändå önskade endel av mig att vi bara kunde åka iväg från allt, under tiden som jag kollade hur vi skulle ta oss till arlanda, där flyget gick ifrån, så hann det bli uppbokat.

Tur var väl kanske det nu i efterhand, resan var ju trots allt i morgonbitti...

det slutade med mat på McD och en varsin hyrfilm istället.

Inte lika varmt men betydligt billigare. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...