Dagarna flyter ihop, jag vet inte ens riktigt när jag hörde av Mannen sist, jag har nått svagt minne av att det var i går, men jag är osäker, jag van trivs på jobbet, jag vet inte riktigt varför men det är tråkigt och det värsta är att jag kan inte komma hem  och beklaga mig och dom gånger han ringer känns det varken som om jag hinner eller har lust att belasta honom med det, jag överlever ju ändå, jag är sugen att hitta på nått nytt, men vet inte riktigt vad och han jag brukar bolla med om sånt, ja vi vet ju alla vart han är...

Är just nu så less att jag inte ens brytt mig om att sätta på tv:n och se Greys anatomy och tro mig då står det inte rätt till.

Men å andra sidan såg jag en film igår som jag älskade och skrattade till i min ensamhet, what happend in vegas, jag hade absolut inga förhoppningar om den då jag blandat ihop den med en annan film så pga. kanske den blev bättre, vad vet jag. 

Idag har jag tillsammans med dottern börjat rensa i hennes rum, ingen höjdare kan jag påstå, hon vill gärna möblera om också, dessutom vill hon att vi ska sätta upp en hatthylla som hon kan ha utklädningskläder på i sitt rum och självklart vill hon ha upp den nu, trots att jag kan påpeka att vi väntar tills pappa kommer hem så fixar han det, jag kan väl inte borra! jag vet inte ens om jag har gjort nångång. Spika kan jag, men det funkar väl inte nu, tänk om jag borrar sönder väggen, eller gör förstora hål, visst jag klarade av cykeln, men det här handlar om en lägenhet som vi hyr.

Jag är visst mer beroende än vad jag trodde och som det känns just nu så sitter jag bara hemma och väntar på honom- snacka om patetisk, om det var min kompis som gjort så, så hade jag nog bett henne att rycka upp sig och stå på egna ben, för finns det verkligen nått beroende som är possitivt??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...