Ju närmare tiden kommer hemgång desto mer längtar jag efter att få börja leva som en familj igen, även Mannen längtar mycket nu, det hörs på honom när han ringer hem och  han till och med erkänner det och det känns otroligt skönt.

Snön har börjat fallit ner från himlen så det känns som alla årstider varit nu utan honom, eftersom det var vinter när han började sin utbildning.

Men jag har lärt mig att tillåta mig själv att få sakna honom på ett hälsosamt sätt, jag har bevisat för mig själv att jag inte är berode av någon annan, jag klarar hemmet  och barnen osv själv, men jag vill inte vara själv i förhållandet för jag är visst beroende av kärlek och jag har under denna resa börjat inse att det är helt ok.

Jag är starkare nu och är inte lika rädd att bli sårad och det är väl därför jag tidigare varit så fast vid att inte vara berode av någon annan, men om man skall ge, så måste man väl kunna ta också, för det är väl inget som kan dö av att bli älskad?  inte normal kärlek iallafall.

Hoppas ni alla har det bra därute 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...