Nu har det varit lungt, ett tag iallafall, vad jag vet.

Här hemma rullar vardagen på, vi har skrivit upp oss på en större lägenhet som är redan ledig den 1 december, vi bor lite trångt nu och eftersom jag lät barnen få varsitt rum och själv flyttade ut i en dal av vardagsrummet så känns det som det kan bli för trångt då Mannen kommer hem och allra helst eftersom vi inte har alltför samma smak vad gäller tv-serier, han hittar iallafall inte på greys anatomy eller desperate housewifes. Skulle även vara skönt med två stycken toaletter, då det känns som jag skulle uppskatta lite lungn och ro ibland, det har inte blivit det så mycket de sista 7 månaderna, alltid nått barn som bankar på.

Får vi lägenheten måste jag lyckas packa ihop vår lägenhet på 3 veckor, för Mannen kommer hem 3 dagar innan flytten isåfall.  

I natt har jag haft två barn som krypit upp på varsin sida om mig då båda haft mardrömmar, sonen låg och vände och vred och till slut ropade han: pappa spring. Dottern hade också mardrömmar så jag har fått tagit emot både sparkar och slag halva natten, men hon minns inte vad hon drömde. 

Nä nu ska jag ta med sonen in till stan, han ska klippa håret, han vill ju vara snygg när pappa kommer hem. 

 

Madeleine

10 november 2008 16:43

Tänker såå på er som har anhöriga iväg när jag läser om att våra soldater blivit beskjutna.

Försök tänka så här, när väl nyheterna nått till Sverige, så är allt över i Afghanistan och om någon råkat illa ut så har de redan kontaktat soldatens familj.

Den sista tiden är jobbigast, man är så rädd att något ska hända...jag vet!

 

anki/barbakvinna

12 november 2008 19:45

http://blogg.aftonbladet.se/961/perma/147558
Så såg det ut när *P* kom hem från affeland 2006.

Jossan sa en gång när han kom hem på och såg *P* ligga i soffan med fjärrkontrollen.
- Ska han få ha den?
Hon gillar oxå bara sånt som jag gillar. *asg*

http://blogg.aftonbladet.se/961

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...