Jo, det skulle vara på den fredagen.

Jag och en tjej till satt och fantiserade att vi skulle överaska våra män när dom kom hem till Sverige, vi skulle dyka upp på medaljutdelningen och ta meed våra män i en limousine, äta en romantisk middag och sedan bo en romantisk natt på hotell innan vi åkte hem till våra barn dagen efter, ja det var en fin dröm som kanske får uppfyllas någon annangång, utan medalj inblandad. För nog skulle man behöva någon tid på tu man hand.

Idag har jag iallafall varit ledig, så jag har hunnit packa ner 5 lådor,innan det var dax att hämta barnen från skolan den ena slutar 11´15 och den andra 13, sen åkte vi till stan då tjejen behövde nya skor, jag vet att det är det värsta jag kan göra men måste man så måste man, hennes fötter växer ganska snabbt nu och tyvärr har hon "ankfötter" så det är väldigt sällan vi hittar några, det brukar vara ett stort dagsprojekt som gör oss alla helt slut och det värsta är att det inte går att komma hem och beklaga mig och be Mannen ta hand om middagen, så nu har jag skaffat mig en annan, iallfall som är bra att ha vid behov, han heter Donalds, Mc Donalds, så idag lyxande vi med glass med varm kolasås till, mums. Det var behövligt, dessutom fick vi en gratis chipspåse på godisaffären när vi köpte lördagsgodiset, hon sa att dom gick ut igår.

på bussen påvägen hem så satt ett par ungdomar nyförälskade och kysstes,  det såg bara så mysigt ut och längtan blev ännu större.

Nä nu måste jag nog packa lite till, för sen jobbar jag i helgen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...