Känns inte som jag hinner det jag vill, jag hann packa några fler lådor igår, det blev väl iallafall 3 säckar och 5 lådor, men tankarna går ofta till min bror och undran om hur han har det.

Jag har berättat för honom att jag finns här om och när han behöver mig, min mamma skickar sms dagligen till honom men får bara till svar att han inte orkar just nu.

Han är hos sin x-flickväns mamma, dom har haft bra kontakt hela tiden, han åkte till henne dagen efter olyckan och ville stanna där ett tag och jag antar och hoppas  att dom tröstar och tar han om varann. Hon är ju ensamstående och hade bara en dotter.

Det finns ju inte så mycket jag kan göra, jag måste försöka koncentrera mig på min packning för idag är den sista lediga dagen innan jag jobbar fem dagar i rad. Men Mannen räknar med att jag ska hinna packa allt, med alla känslor som finns nu, så känner jag mig besviken hur han kan tro att jag skall hinna packa allt, det är ju inte som om barnen fixar sin mat själv eller diskar och tvättar själva, hade hoppas att nån av mina kompisar hade lite tid att kunna hjälpa till men alla var helt plötsligt så upptagna, så nu ska jag väl kasta i mig lite frukost och fortsätta packa själv. Tur att jag kan köra med barnen lite grann iallafall.

 

Å

21 november 2008 22:02

Min kille är också iväg och kommer hem snart. Kul att läsa din blogg, men skulle önska att Försvaret hade större förståelse för alla känslor man hemma får slita med. Jag ska också med på Invidzonens träff, kanske vi ses då! Må så gott.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...