Jo, det skulle vara på den fredagen.

Jag och en tjej till satt och fantiserade att vi skulle överaska våra män när dom kom hem till Sverige, vi skulle dyka upp på medaljutdelningen och ta meed våra män i en limousine, äta en romantisk middag och sedan bo en romantisk natt på hotell innan vi åkte hem till våra barn dagen efter, ja det var en fin dröm som kanske får uppfyllas någon annangång, utan medalj inblandad. För nog skulle man behöva någon tid på tu man hand.

Idag har jag iallafall varit ledig, så jag har hunnit packa ner 5 lådor,innan det var dax att hämta barnen från skolan den ena slutar 11´15 och den andra 13, sen åkte vi till stan då tjejen behövde nya skor, jag vet att det är det värsta jag kan göra men måste man så måste man, hennes fötter växer ganska snabbt nu och tyvärr har hon "ankfötter" så det är väldigt sällan vi hittar några, det brukar vara ett stort dagsprojekt som gör oss alla helt slut och det värsta är att det inte går att komma hem och beklaga mig och be Mannen ta hand om middagen, så nu har jag skaffat mig en annan, iallfall som är bra att ha vid behov, han heter Donalds, Mc Donalds, så idag lyxande vi med glass med varm kolasås till, mums. Det var behövligt, dessutom fick vi en gratis chipspåse på godisaffären när vi köpte lördagsgodiset, hon sa att dom gick ut igår.

på bussen påvägen hem så satt ett par ungdomar nyförälskade och kysstes,  det såg bara så mysigt ut och längtan blev ännu större.

Nä nu måste jag nog packa lite till, för sen jobbar jag i helgen.

Ja då kom brevet från försvarsmakten om medaljutdelningen, det står flera tider och olika dagar och så står det; Hör med er anhörig om vilken tid som är aktuell för er.

Vad bra, då tar väl jag och ringer om det då... eller hur var det nu då.

När han tillslut ringt som lustigt nog blev samma dag så hade han också fått brev samma dag, men ej hunnit öppna det än, så jag får vänta ett par dagar till för att få veta säkert.

Men han trodde att det skulle bli på fredagen och ironiskt nog är jag nere i Sthlm då, men jag är inte hos honom , utan jag är med andra anhöriga, det som jag sett fram emot så länge, men ni får ursäkta mig om jag ev. är lite disträ en sväng på dagen bara, då jag kanske skänker en ofrivillig tanke till Mannen.

men för att inte låta alltför grinig igen så kan jag lyckligt men stressigt meddela att vi fick lägenheten, vi skall bara bli godkända som hyresgäst och det är ju inga problem.

Så nu ska jag titta på nätet efter super tips vad gäller städning, spis, toalett, fönster, renaste och effektivaste sätten men även snabbt ska det gå. 

Nu börjar det närma sig hemkomst.

Igår var som sagt sonen och klippte håret, första gången till en riktig frisör, klart jag passar på att lyxa till det tills pappan kommer hem.

Efter 30 minuters klippning var han klar, han blev jätte fin i sitt korta blonda hår, men han såg sig i spegeln och sa till frisören att han inte var nöjd, han ville se ut som sin pappa och nästan med en tår i ögat såg jag hur frisören tog fram rakapparaten och rakade av allt hår, 6mm kort, när han sedan tittar sig i spegeln så ser jag världens flin.

-precis som pappa, säger han glatt.

Vem kan vara sur då?

Nu har det varit lungt, ett tag iallafall, vad jag vet.

Här hemma rullar vardagen på, vi har skrivit upp oss på en större lägenhet som är redan ledig den 1 december, vi bor lite trångt nu och eftersom jag lät barnen få varsitt rum och själv flyttade ut i en dal av vardagsrummet så känns det som det kan bli för trångt då Mannen kommer hem och allra helst eftersom vi inte har alltför samma smak vad gäller tv-serier, han hittar iallafall inte på greys anatomy eller desperate housewifes. Skulle även vara skönt med två stycken toaletter, då det känns som jag skulle uppskatta lite lungn och ro ibland, det har inte blivit det så mycket de sista 7 månaderna, alltid nått barn som bankar på.

Får vi lägenheten måste jag lyckas packa ihop vår lägenhet på 3 veckor, för Mannen kommer hem 3 dagar innan flytten isåfall.  

I natt har jag haft två barn som krypit upp på varsin sida om mig då båda haft mardrömmar, sonen låg och vände och vred och till slut ropade han: pappa spring. Dottern hade också mardrömmar så jag har fått tagit emot både sparkar och slag halva natten, men hon minns inte vad hon drömde. 

Nä nu ska jag ta med sonen in till stan, han ska klippa håret, han vill ju vara snygg när pappa kommer hem. 

I natt blev dom beskjutna där nere, igen, ingen soldat skadad.

Men oron stiger, det är ju så nära hemgång, så motte det inte hända något nu, flera av killarna där nere har hemlängtan och det förbättrar väl inte sitsen att sådant här händer nu mot slutet.

Och jag måste nog sluta läsa nyheterna för jag börjar tappa koncentrationen på allt här hemma och bara väntar på nästa händelse.

Jag får väl helt enkelt lita på att jag hör något via telefon om något händer.

Ja det är ju lungt läge denna gången också, han var inte på plats, men det är inte så lätt att veta nä jag sitter antal mil därifrån, så det är ju klart att jag är orolig.

Han ringde igår kväll iallafall, jag tror jag hade en lång lista som jag blev tvungen att ta upp med honom, tur att han hade lite tid att prata.

Om vi skulle anmäla oss på en större lägenhet som var ute nu, jag har ju låtit barnen fått egna rum medan han varit borta, så jag har delat av vardagsrummet och sover i andra halvan och det funkar ju bra, men det blir nog jobbigt när han kommer hem, så det anmälde vi oss på, det är ju bara att hoppas, den har även 2 toaletter :) och tro mig det skulle vara SÅ skönt.

Vi har planerat att flytta till en annan stad och har därför avvaktat flytt inom området, men du är det nog värt det ändå, Mannen kommer ju att vara ledig till mitten av januari och jag kommer att bli sjukskriven 6 veckor pga. en operation som kommer att göras i början av december. Så nog kommer det behövas utrymme alltid.

Operationen har kunnat gjorts nu på torsdag, men jag kommer bara att kunna använda ena handen efter, så jag vill ju gärna ha lite hjälp här hemma då. Annrs bli det lite svårt med matlagning, diskning, tvätt osv. 

Jag ville även kolla med honom om några godkännanden som skulle lämnas in till skolan, om barnen bla, fick vara med och ha skolaaktiviteter på isen/sjön.

Det är ett beslut som jag vill att han skall vara med och besluta, han måste ju få en chans att kunna få bli pappa igen, så det kändes viktigt att fråga vad han tyckte.

Jag ville också passa på att berätta för honom att jag nu anmält mig till komvux till våren för att läsa in mina betyg, för att sedan fortsätta läsa på högskola. Det är beslut som jag tagit  helt själv, utan att ha honom att bolla med, så det känns ju lite kul.

Och bäst av allt så vaknade jag av att min dotter väckte mig med frukost på sängen 08´15, jag fick flingor och mjölk och ett glas vatten, inte illa av en åtta-åring. 

Sitter här och surfar runt lite på morgonsidan, medan barnen gör sig i ordning innan skolan, då jag ser en artikel i Aftonbladet:

"Svenska utlandsstyrkan attackerades i går kväll

– De var inblandade i en incident i det område som vi bevakar i landet. Alla i gruppen klarade sig oskadda och under natten har de återvänt till deras camp, 

Exakt var attacken skedde vill Försvarsmakten inte berätta, men bekräftar att det är i norra delarna av landet – ett område där flera svenska trupper finns, och som senaste tiden blivit alltmer våldsamt."

 Mannen håller till i norra delen,  jag som har fått lärt mig att om något har hänt så kommer anhöriga att höra av sig, så att man inte ska behöva läsa i tidningen och bli orolig, tidigare när något hänt så har jag iallafall fått ett samtal eller ett mail.

Men inte denna gången, inte ens www.mil.se har skrivit om det?!! 

Visst det kanske ine är just min man som var där, men jag blir ju ändå orolig om dom skall börja skjuta på svenskarna

Det är så mörkt ute och jag blir så trött, om jag kunde  skulle jag nog somna före barnen på kvällarna. Det är ju alldeles mörkt när jag åker till jobbet och lika mörkt när jag kommer och ska hämta barnen på fritids och den tiden det är ljust då är jag inne och jobbar, ironiskt.

Igår på jobbet hade jag svårt att släppa tanken från Mannen då vi hade en patient som kom från det landet Mannen är i, hennes man, son, faster, syster hade blivit mördade framför hennes ögon.

Hon fick själv en armbruten och fick sy 14 stygn i huvudet, det hände för 4 år sedan och sen kom hon hit, jag berättade aldrig om min situation men hon var duktig på att berätta om hennes liv, det var väldigt intressant att höra men ändå så overkligt att veta att Mannen är där.

Jag fick henne som patient för att en av mina kollegor tyckte att jag kan ju sånt där... språket osv..!!?? ja, man slutar ju aldrig att chockas över andras idioti. Trots att det kändes ganska obehagligt att sköta henne, så blev det tillslut väldigt intressant.

Jag hör av Mannen ungefär var  tredjedag nu.

Han kommer att komma till Sverige för gått och det blir tidigare än vad vi räknat med, så när jag träffar invidzonen i Stockholm, så är han i Stockholm och kommer att åka hem hit. Känns konstigt, men jag vet ju iallafall vart jag har honom, någon inbjudan till medaljutdelning har ju ändå inte kommit än och det är ju bara lite mindre än 4 veckor kvar, så jag vet ju inte ens om man är välkommen. 

Men jag har inte börjat våga på mig någon nedräkning, inte än.